Jämställdhet i ett interkulturellt perspektiv.


Daniel

Daniel Mertala arbetar med minoritetsfrågor på lokal- och riksnivå. Han var en av projektledarna för Sverigefinska Förbundets eget demokratiprojet ”Hän&hen” under våren. Han var också programansvarig, tillsammans med Maija Waris. Jamis.se intervjuar honom för att få veta mer om hans roll i projektet.

Daniel Mertala har många strängar på sin lyra. Han studerar civilekonomprogrammet på Högskolan i Borås och är samtidigt delaktig i det sverigefinska samrådet i Göteborgs stad där han arbetar med frågor som rör skola och språk.

Nu under sommaren arbetar Daniel på ett finansbolag gentemot den finska marknaden. Via Raija Kärkkäinen Eriksson, ombudsman på RSKL - Sverigefinska Riksförbundet – kom han i kontakt med ”Hän&hen”.

Berätta om dina arbetsuppgifter och om projektet i stort?  grupp

      Min roll har varit att tillsammans med projektkoordinatorn Maija Waris få till stånd ett intressant programinnehåll som speglar arbetsmarknaden och situationen för sverigefinska ungdomar. När vi väl hade bestämt oss för vilka områden som intresserade oss och dessutom satt datum för ett seminarium, bestod utmaningen i att få ihop ett så bra program som möjligt. Raija gav oss många bra tips och råd på intressanta medverkande, men det var också intressant när vi själva funderade ut vilka som skulle kunna bli bra föreläsare. Min roll har varit allt från att föra en bred idédiskussion till praktiska angelägenheter såsom kontakt med medverkande, marknadsföring och annat som hör till själva strukturen i och bakom ett sådant här evenemang.

Har du lärt dig mycket?  

     Ja, under tiden har jag haft möjlighet att delta i andra intressanta föreläsningar och evenemang som har belyst andra spektrum av jämställdhetsfrågor än de som varit i vårt fokus för evenemanget i Göteborg. Vår tanke var att lyfta fram fördelarna med att kunna flera språk och känna till två kulturer. Språk är alltid bra att kunna, men det är lika viktigt att känna till hur andra människor kan utgöra verkliga tillgångar i ens eget liv. Sverigefinska ungdomar kan få tillgång och möjlighet att se saker från olika vinklar – ett interkulturellt perspektiv berikar oss alla.

Vad har betytt mest?

       Jag har skapat många nya kontakter och lagt grunden för ett fortsatt och framtida samarbete. Och nu i efterhand när allt är över, har jag en stark känsla av att det här blev riktigt bra! För ett halvår sedan satt jag med Maija Waris på Café Brogyllen i Göteborg och vi spånade idéer. Nyligen stängde vi dörren till lokalen där seminariet hölls. Vi kan nu konstatera att projektet blev bättre än vad vi hade kunnat tänka oss. Det är en fantastisk känsla!

Hur har projektet påverkat eller förändrat dig?

      Förutom alla intryck och nya människor jag har kommit i kontakt med, har trots allt publikfrågan väckt många nykomna insikter – publikfrågan har stark anknytning till samarbeten med lokala aktörer som bidrar med sin publik till sådana här evenemang. Det finns ett behov av att lyfta fram fördelarna med att ha nycklar till flera språk och kulturer för att visa våra ungdomar olika möjligheter. Som ung kanske man inte alltid vet vad man ska arbeta med ”när man blir stor”. Vi kan visa att ungdomarna kanske inte heller behöver veta detta så säkert. Men, för att kunna ta vara på olika möjligheter måste man först känna till att de finns! Genom detta projekt - och liknande - sprids denna viktiga information.

Vilka specifika frågor om jämställdhet har ni arbetat med?

      Vi har arbetat brett med jämställdhetsfrågor som rör sverigefinska ungdomar. Jämställdhet i ett interkulturellt perspektiv har varit vår utgångspunkt. Andra och tredje generationen sverigefinnar har helt andra utgånglägen än den första generationen. Vi har funnit att det finns ett behov av att visa hur denna grupp ungdomar, unga vuxna och även vuxna nu är självklara delar av det svenska samhället. Det finns därför inte någon anledning till att begränsa sig till minoritets- eller majoritets tänkande. Alla bidrar vi till, och utgör delar av vårt samhälle. Kunskapen om olika kulturer och förståelse för varandras olikheter berikar oss – detta har varit en av de viktigaste aspekterna. Samtidigt har det varit viktigt att lyfta fram att man ska vara stolt över att kunna någonting specifikt, såsom ett annat språk, även om man inte kan tala språket flytande. Man behöver inte kunna allting helt perfekt för att ändå kunna dra nytta av det, är nog viktigt att poängtera, speciellt för ungdomar för att de ska våga ta ett första steg. De första stegen som är så viktiga för deras personliga utveckling i livet.   

Och hur gick det, tycker du?publik

     Väldigt bra! 

Hur följer ni upp reaktionerna?

      Eftersom jag arbetar mycket med minoritetsfrågor lokalt har jag under och efter seminariets gång haft möjlighet att ta del av konstruktiv feedback från både personer som arbetat med projektet och människor utanför, såsom politiker och tjänstemän. 

Vad gör du på din fritid? Familj? Hobby?

      I veckorna försöker jag omskapa ”måsten” – som att laga mat – till ett nöje genom att göra det med mina vänner, nästan varje dag. När jag behöver få egen tid spenderar jag gärna ett par timmar i simhallen – simmar längd efter längd för att rensa tankarna och i bastun varvar jag ner och hittar lugnet. Naturen har alltid varit viktig för mig och min familj och på somrarna tältar jag gärna i skogen.

Berätta något om hur publiken/besökarna reagerade.

   Det som jag minns direkt hos publiken är en person som jag pratade hastigt med, men som var så glad under seminariets gång och fick direkt lust att studera vidare! Exakt detta hade jag hoppats på skulle inträffa. Det är givande för en själv att kunna visa på olika tillgängliga alternativ och när det tänder en gnista hos någon kan det vara början till någonting mycket kreativt. 

Anser du att ungdomarna är intresserade av jämställdhetsfrågor?

       Jag tror att vi alla är intresserade av dessa frågor eftersom det är något som i allra högsta grad påverka oss alla. Det är som oftast en fråga om hur man lägger upp det, tror jag.

Berätta om positiva förebilder och påverkan projektet haft på omvärlden.

     Jag tror att det är viktigt för publiken, i det här fallet ungdomar, att få höra andra ungdomars berättelser, de som har kommit en lite längre bit på livets väg, men som ändå befinner sig i ett gränsland mellan ungdoms- och vuxenvärld. Om man endast visar upp framgångssagor kan det vara svårt att relatera till dem och det kan faktiskt få en motsatt effekt. Man ska inte från början undergräva kraften av att vilja lyckas, men målen ska framförallt kännas nåbara, för att man ska börja orka ta sig dit.

Hur ser du på framtiden?

     För min egen personliga del ser jag mycket ljust på framtiden. Jag vet inte vad den för med sig och vart jag kommer att hamna. Men många dörrar tycks stå på glänt. Jag känner mig trygg i mitt arbete och har lusten, men framför allt möjligheten att göra det jag mår bra av. Det är framtidshopp för mig.

Vill du fortsätta utveckla just det här projektet eller har du andra planer?

   Jag kommer att arbeta med liknande frågor även på andra håll, lokalt och nationellt. Eftersom det finns många möjligheter och liknande projekt kommer det förmodligen att finnas ett alternativt och kompletterande sätt att arbeta vidare på, också med andra frågor, inte bara med jämställdhet. Frågor som rör skola, språk och ungdomar rent allmänt står mig nära – de vill jag inte riktigt släppa. Ibland lyckas man hitta nya sammanhang som går utöver direkta, personliga intressen. Det ger mig kraft och gör mig glad, vilket gör mig villig att fortsätta. 

 

Text: Boel Schenlær

Foto: Sverigefinska Riksförbundet