Ett lärdomshus för kvinnor

Ett lärdomshus för kvinnorförsamling

Den judiska församlingen i Stockholm har under ett år drivit ett alldeles speciellt jämställdhetsprojekt för den egna gruppen. Även om man rent allmänt inte uppfattar jämställdhetsfrågorna som problematiska finns det ändå alltid aspekter inom detta område som man kan jobba med.

Marina Burstein är handläggare för strategiska frågor på Judiska Församlingen i Stockholm.

– Vi har inte så stora problem med jämställdheten mellan män och kvinnor. Kvinnorna var tidigt ute i arbetslivet och det finns många judiska kvinnor som är högt utbildade och som innehar poster som beslutsfattare, säger hon.

Men det finns ett område där man tyckte att kvinnorna är eftersatta.

– Ja det är i det religiösa livet. Inom judendomen har vi tre huvudinriktningar, ortodox, masorti och reform.  Masorti (ordet härstammar från hebreiskan) är en inriktning som på ett tydligt sätt omtolkar texterna så att de enklare fungerar i samhället idag och som de flesta av Sveriges judar känner sig bekvämast med. Där har förändringsarbetet kommit ganska långt. I Stora synagogan, som är masorti har vi sedan en tid tillbaka tillämpat en helt könsneutral gudstjänstordning.

– I den ortodoxa gudstjänstordningen är det männen som håller i alla delar av ritualen. Kvinnorna får vara med, men de är antingen hänvisade till en läktare eller att sitta längst bak i rummet.

Det är för att åstadkomma en förändring och förbättring som två projekt startats, ett anpassat till behoven inom masorti och en inom den ortodoxa delen. De ortodoxa judarna håller till i de två små synagogor som finns i Stockholm. De som tillhör masorti går till Stora synagogan.

Det första projektet, En Beit midrash för kvinnor (ett lärdomshus för kvinnor), handlar om att påverka kvinnors möjlighet att själva hålla i och genomföra en gudstjänst.

– I det projektet satsar vi på att jobba med mödrar och döttrar. Vi vill höja den kvinnors kunskap om vilka texter som används under gudstjänsten, varför de kommer i den ordning de gör och om själva genomförandet. Vi vill också lyfta upp och skärskåda kvinnornas roll i texterna.

Slutmålet är att judiska kvinnor ska få bättre kunskap om de källor som tidigare endast varit männen förbehållna att studera och utforska och att kunna genomföra en gudstjänst som inkluderar alla moment.

Så hur har det gått?

– Vi har fått med oss mödrar och döttrar i projektet. I början var de tillsammans i den allmänna undervisningen om och kring utvalda textavsnitt.  De har redan genomfört några gudstjänster i en av de mindre synagogorna i Stockholm. De män som ville närvara kunde göra det men fick sätta sig längst bak.

Ett problem man stötte på under projektets gång var att mödrarna blev alltför dominanta gentemot sina döttrar.

– Så vi fick skilja dem åt i början så att döttrarna skulle få en chans, men nu gör vi det bara ibland.

Församlingen har även ett sommarkollo där man har hållit helgseminarier.

– Det händer mer när man har ökad tid tillsammans.

Så vad tycker då de ortodoxa männen om kvinnornas ökade delaktighet i den religiösa ritualen?

– Vad vi har förstått tycker berörda män att det är bra. Vi har 15- 20 kvinnor som aktivt deltagit i projektet och som genomfört gudstjänster. Texterna sjungs mest på hebreiska, men det finns även avsnitt på arameiska. Ett särskilt notsystem finns för denna typ av framföranden. Det är inte lätt att lära sig, men det underlättar förstås om man är musikalisk.  Därtill kommer att man måste kunna läsa hebreiska.

Senaste kvinnogudstjänst hölls för ett par månader sedan. Kvinnor läste och sjöng och det var fullt i synagogan. Nästan 100 kvinnor var där och det fanns även några män i synagogan som kommit för att lyssna på sina fruar och döttrar.

Det låter som ett lyckat projekt.

– Ja, absolut! Vi har dragit vissa lärdomar från det som varit och modifierat vissa delar av upplägget inför det andra året, säger Marina Burstein.

 

Text: Bengt O Björklund

Bilder: Judiska församlingen i Stockholm