Med fokus på kvinnan

KvinnoforumInternationella Roma och Resande Kvinnoforum, IRKF, har i ett nytt projekt med stöd från Ungdomsstyrelsen. Syftet är att stärka romska och resandekvinnor och att mobilisera dem så att de jobbar mer mot samma mål.Under förra året gjordes ett antal olika resor till svenska städer. I en stor husvagn hölls möten med kvinnor på olika campingplatser.

Ordförande i föreningen är Rosita Grönfors. Jamis.se träffade henne hemma i sin lägenhet i Täby. Hon berättar om alla resor föreningen gjorde förra sommaren, om alla möten med romska kvinnor runt om i landet.

– Det första vi gjorde var en resa till Borås. Där hade vi två temadagar om diskriminering, jämställdhet och nätverksbyggande mellan olika romska grupper. Det kom franska, norska och finska romer och resande. Vi fick en mycket god respons och vi knöt många nya kontakter. Vi pratade mycket om romernas situation i Sverige, om deras sociala situation och om utanförskapet.

Nästa resa gick till Örebro. Samma tema men med nya romska kvinnor som samlats i Rositas åtta meter långa husvagn på en camping i Örebro, berättar Rosita.

– Problematiken är ju hela tiden den samma, menar Rosita.

Till det här mötet kom det nästan uteslutande bara finska romer.

Nu gick resan till Göteborg.

– Där träffade vi många polska, franska och svenska romer. Precis som varje gång blev vi väl mottagna och frågorna vi fick var både stora och svåra. Vi har självklart inte svar på alla frågor, men jag kände att vi fick en bra kontakt och vi skapade ett nätverk som var enormt.

Många av romerna berättade om sin utsatthet.

– Vi fick höra berättelser om diskriminering och utanförskap. Jag blev särskilt upprörd när jag hörde hur socialtjänsten lägger LVU på romska barn. I en så stor stad som Göteborg borde kommunen ha en handlingsplan och se till att det först kommer en stödperson till den utsatta familjen, men istället gör man direkt en LVU utredning.

IRKF berättade under mötet om den romska kvinnojouren.

– Vi berättade om det stöd och den vägledning vi har att erbjuda. Vi kan ju numera även erbjuda vår tillgång till studentjurister. Vi har sju stycken knutna till oss. De kan ge gratis rättshjälp till de som inte vet hur man utnyttjar samhällets resurser.

Rosita menar att diskrimineringen har ökat, inte bara i Europa, men även i Sverige.

– Det är något som vi ser på ett påtagligt sätt när vi möter romer runt om i landet.

Följande campingmöte skedde i Norrköping.

– Där träffade vi på nytt romska kvinnor från olika romska grupper. Vi diskuterade olika åtgärder som romerna själva kunde göra för att förbättra sin situation. Jag föreslog till exempel att de skulle organisera sig och bilda en kvinnoförening. Många av dess kvinnor var beroende av socialstöd. Till dem föreslog jag att de skulle ta kontakt med Vuxenenheten så att deras behov blev utredda. Då kan de samtidigt begära olika stödinsatser. Vi talade också om hur man överklagar olika beslut. Man kan ju till exempel be ABF och Tolkningsservice om hjälp. Även romer har ju rättigheter som till exempel att få hemspråksundervisning.

Nu var det dags för Eskilstuna att få besök.

– Där hjälpte vi de romska kvinnorna att organisera sig. De startade matlagningskurser och sykurser. Vi har regelbundna kontakter med de sociala myndigheterna där. När de romska kvinnorna i Eskilstuna ringer oss och har problem kontaktar vi direkt Socialtjänsten i den staden.

I slutet av juli var det dags för ett möte i Stockholm.

– I Stockholm har vi ju redan ett mycket stort nätverk med romer i alla stadsdelar. Under det här mötet talade vi också om den romska kvinnans utsatthet, om hur vi kan hjälpa de romska kvinnor som är missbrukare. Som alltid vid dessa möten kände jag mig både berörd och nedstämd över den romska kvinnans situation.

Rosita följer ofta med när romska kvinnor så vill. Det kan vara till sjukhuset, socialtjänsten eller till arbetsförmedlingen.

Under hösten har man fortsatt arbeta med nätverk som skapades under sommaren och med de nätverk man har sedan gammalt.

– Jag tycker att vi som förening gör att ett stort arbete, men ändå har vi bara rört om på ytan. Vi försöker hjälpa alla så gott vi kan. Folk ringer hela tiden och vi ställer alltid upp.

I år har man hunnit med en nätverksträff i Hässelby i Stockholm.

– Där har vi träffat romska kvinnor i två omgångar för att se om något har blivit bättre. Och precis som vi har gjort i alla städer vi besökt arbetar vi också med den romska kvinnans hälsa.