Ester – judisk hjältinna i persiskt drama

PURIM flickor

 

I foajén samlas festklädda församlingsbor med masker för ansiktet och roliga hattar, den ena mer dekorerad än den andra. En djupblå trekantig hatt i sammet har blinkande stjärnor. Den 15 mars firade judar sin högt uppskattade högtid Purim och Jamis.se följde med till synagogan för läsningen ur Esters bok. Projektet En Beit Midrash för kvinnor är en jämställdhetssatsning som stöds utav Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor.

 Jag känner igen henne redan vid grinden. Kvinnan med rullator. Jag känner igen henne från anti-nazistiska demonstrationer jag, liksom hon, deltagit i. Hon är en judisk kvinna som trots sina svårigheter att ta sig fram inte tycks rädas att demonstrera mot nazister. Hon är en mycket stark förebild och faktiskt en idol för en av mina judiska vänner. Vakten känner igen henne omedelbart och hälsar henne välkommen.

Jag bli också insläppt och träffar Marina Burstein som har sitt kontor i församlingshuset.

 Marina ger mig viss bakgrundshistoria till firandet av Purim.

 – Upprinnelsen till Purim är historisk, men har byggts på med traditioner. Det hela utspelade sig i det forna Persien där många judar bodde. Där fanns en kung, Ahasveros, som hade en överståthållare med namnet Haman. Haman tyckte illa om judar. Han ansåg att de skulle förintas eftersom de var en fara för världen. Ordet ”pur” kommer från farsi och betyder ”lott” eftersom Haman skulle dra lott om vilken dag judarna skulle dödas. Mordechai var en judisk man som stod hovet nära. Han hade tänkt ut en räddningsplan som bestod i att hans systerdotter Ester skulle bjuda in konungen. Det var en våghalsig plan. Om Ester inte lyckades väcka konungen Ahasveros intresse riskerade hon att bli avrättad. Ester höll gästabudet och konungen blev förtjust i henne. Mordechai underrättade konungen om Hamans onda planer och i slutet av berättelsen är det i stället Haman som förlorar allt och blir hängd, berättar Marina Burstein.

 Vi går upp en våning i församlingshuset där männens Megillaläsning ska hållas. Salen används för en mängd olika evenemang, fullmäktigemöten, kulturkvällar och just ikväll har salen förvandlats till en synagoga. Toraskåpet är flyttbart, liksom bordet som Torarullarna läggs på. Alla salens porträtt är gömda bakom vita gardiner eftersom avbildning inte får förekomma i judiska gudstjänstrum.


PURIM BarnPurimhögtiden är mycket välbesökt. Av församlingens drygt fyratusen medlemmar kommer flera hundra maskeradklädda personer för att fira. De strömmar in i lokalen, samma lokal där det senare serveras mat och underhållning och där man säkert kommer att gissla vissa personer, men nu samlas främst de judiska männen och pojkarna i salen inför sin läsning.

 Vi går ned igen, ut på gården och genom minnesmonumentet för Förintelsen, vidare in genom dörren till biblioteket. Så kommer vi in i synagogan. Här ska kvinnorna ha en egen läsning ur Esters bok. Alla är utklädda för att ingen ska veta vem som är vem och när man under läsningen hör Hamans namn nämnas i texten ska man föra så mycket oväsen som möjligt. Haman skall dränkas i ljud och oväsen!

Kvinnornas Megillaläsning ur Esters bok är ett jämställdhetsprojekt. En ortodox kvinna kan inneha en hög position i samhället, men det betyder inte att hon är jämställd i det synagogala livet.

 – Vanligtvis står de ortodoxa kvinnorna och männen åtskilda. Utan att överträda viktiga judiska lagar, har kvinnorna sedan tre år tillbaka gjort sin egen Megillaläsning i synagogan och får på så sätt mer plats. Men alla kvinnor samtycker inte, säger Marina Burstein.

Vissa är inte med, men det är väldigt många unga kvinnor som samlats i synagogan, och därtill många barn. Småflickorna springer fram och tillbaka. Kvinnorna står vid bänkarna i små grupper och samtalar. Stämningen är uppsluppen och barnen rör sig helt fritt, de får klättra och springa och tjoa och tjimma. Purim är barnens högtid – och nu, kvinnornas!

 – Vem är du utklädd till, frågar en av de små töserna.

Många bär peruk och ansiktsmask. Vida byxor med stora mönster och tröjor i skarpa färger med fransar. Någon säger att det var mer folk förra året. Man hälsar varandra med högtidsord.

Så sprids med ens ryktet att Megillarullen är borta, eller inlåst på andra våningen! Flera går för att leta. Tiden går. Ingen Megilla. Flickebarnen leker med små ponnyhästar på golvet. Kvinnorna låter sig inte stressas, de berömmer varandras utstyrslar och kostymer.

”Vem har nycklar till andra våningen?” Spridda röster tycker att ”de ju faktiskt kunde ha ordnat med det här lite i förväg... ”

Vi väntar. Jag vet inte säkert hur lång tid som passerade, kanske en halvtimma, kanske mer …

Så kommer budet om att Megillan är på väg i taxi!

vuxnaEn förklaring till att det är rörigt kan vara att den ena synagogan är under ombyggnad. Det nya judiska kulturhuset ska stå klart 2015. Där ska Hillelskolan ligga, också föreningarna ska få plats där, och med kulturen i centrum kommer nya möjligheter att skapas i det nya huset.

Plötsligt finns i alla fall Megillan i synagogan! Den har anlänt!

Kvinnorna samlas vid podiet. De läser på hebreiska, de sjunger, de mässar ur Esters bok. Vi andra kan följa med i texten i en tvåspråkig Chumash. Den innehåller De Fem Moseböckerna, årets alla Haftara texter, De Fem Megillot (Höga visan, Rut, Klagovisorna, Ester och Predikaren) samt olika musikaliska noter och hänvisningar.

Kvinnorna löser av varandra i mässandet, sjungandet och så fort Hamans namn nämns väsnas alla så mycket de kan. Barnen, som klättrat upp på podiet, skriker och tjuter, piper och väsnas. Församlingen stampar i golvet i bänkarna och symboliskt nog så tjuter även mikrofonen till! Alla skrattar! Stämningen är hög och glad, det är slående hur fria barnen är, ingen vuxen läxar upp dem eller förmanar dem. De klättrar, springer, tjuter.

Megillaläsningen är som en stor besvärjelse. Med textens hjälp är det lätt att föreställa sig hur utsatta judarna varit, även rent historiskt. Enligt berättelsen så hålls högtiden Purim på den fjortonde och den femtonde dagen i månaden Adar, ”eftersom det var på dessa dagar som judarna hade fått ro för sina fiender och eftersom i denna månad deras bedrövelse hade blivit förvandlad till glädje och deras sorg till högtid.”

Purim är glädjens och stolthetens högtid och när läsningen efter någon timme är klar brister kvinnorna och barnen ut i sång!

De församlade verkar nöjda och glada, läsningen gick bra! Och utanför synagogans dörrar står männen och pojkarna och väntar. Det ska bli fortsatt firande i församlingshuset, bland annat kommer det att bjudas på israelisk buffé och kabaré med mycket humor.

 

Text och Foto: Boel Schenlær