Med sikte på framtiden

 

Med sikte på framtidenrosse

Rosario Ali står stadigt förankrad i sina tre kulturer: den romska, den italienska och den svenska. Med en romsk mor, italiensk far och sina morföräldrar i Sverige har han god kunskap om alla kulturerna och rör sig smidigt mellan alla tre. Han föddes på Sicilien och växte upp där, först när han blev nitton flyttade han till Sverige

  – Jag ville pröva på något nytt och se hur det var att jobba i Sverige och stanna en längre tid. Förut hade jag bara tillbringat somrar och jular här. Jag hade inte räknat med att bli kvar.

Men så blev det. Han blev snabbt indragen i sin morfar Fred Taikons tidning É Romani Glinda, den romska spegeln och också i det Romska Kulturcentret som just öppnat och som hans morfar var föreståndare för. Så det blev mycket ideellt arbete i början. Samtidigt ville han läsa vidare och läste snabbt in svenska för invandrare för att kunna söka till universitetet.

Redan i femtonårsåldern blev han intresserad av rättvisefrågor och var aktiv både när det gällde studenternas och arbetarnas rättigheter. Så därför var det ett naturligt steg att utbilda sig i mänskliga rättigheter hos DO i Sverige. Sedan följde en kurs i samma ämne i Ungern som gjorde honom till utbildare på European Roma Rights Centre i Budapest och så småningom också på DO i Sverige.

Sedan blev det universitetet med statsvetenskap, nationalekonomi och företagsekonomi. Hela tiden med siktet inställt på romska frågor.

På en relativt kort tid lyckades han få ett ganska digert CV som till sist gav honom jobbet som projektutvecklare på Sensus. Innan dess hann han starta Jamis, den portal som du är inne på just nu. Projekt är han nämligen något av en expert på. Redan på gymnasiet i Italien började han skriva projekt för kommuner och organisationer och så har det fortsatt. Idag är han en av ledarna för det stora projektet Romané Bučá  på Sensus.

– Det största projektet jag skrivit för Sensus är Romané Bučá. Det handlar om att få in romer på arbetsmarknaden genom utbildning, betalda praktikplatser och hälsoinsatser. Det har funnits många mindre projekt, men jag ville att man skulle ha allting samlat under ett tak. Det är ett arbetsmarknadsprojekt så kultur och sådant ingår inte. Det tog väl en tio månader tills vi fick igenom projektet hösten 2011. Vi har fyra lokala verksamheter i Eskilstuna, Uppsala, Skarpnäck och Sundbyberg.

 rosse_2– Vi har ett jämställdhetsperspektiv i projektet. Så dels försöker vi få jämn könsfördelning både bland deltagare och personal och dels försöker vi underlätta så att man ska kunna ta med sig sina barn till verksamheten, eftersom kvinnorna fortfarande har det största ansvaret för vården av barnen. Man ska ju arbeta för att männen ska ta mer och mer av den rollen, men samtidigt måste vi ta hänsyn till de förhållanden som råder så att kvinnorna kan vara med.

  –  Hur är det med jämställdheten i den romska kulturen?

  –  Jämför man romer med svenskar så är det stora skillnader däremot är det inte så stor skillnad mellan romerna och hur det är i deras ursprungsländer som t.ex. balkanländerna. Man måste förstå att det är en process som måste ta sin tid. Sverige blev ju inte jämställt över en natt, då kan man inte förvänta sig det av romerna heller. Mina föräldrar jobbade båda och hjälptes åt hemma. Mina morföräldrar likaså. Jag har bra förebilder. För andra som inte har det är det svårare. Så är det en annan sak också, det är knepigt rent ekonomiskt att klara sig på bara en lön. Det är svårt för en person att dra in tillräckligt med pengar till en familj med flera barn. Inte minst med tanke på hur skattesystemet är uppbyggt. Om mannen jobbar 100% och kvinnan 50% så är det alltid en början. Jag menar inte att man ska nöja sig med det, men det är ett delmål för att sedan gå vidare.

 

– Vilken fråga tycker du är den allra viktigaste för romerna i Sverige idag?

 –  Den viktigaste frågan är utbildning. För från en utbildning kan du gå till arbetsmarknaden och från arbetsmarknaden till en bättre ekonomi, vilket i sin tur leder till bättre hälsa osv. Utbildning är ju nu för tiden ingen garanti för jobb, men det är ändå en viktig nyckel. Jag har själv lärt mig hemifrån att det är viktigt med utbildning. Jag har haft många i min omgivning som påverkat mig: mamma, pappa, mina mor- och farföräldrar. Min allra största förebild är nog Fred även om han inte är högutbildad. Även Lars Lindgren och Larry Olomoofe på European Roma Rights Centre i Ungern är mina förebilder.

  –  Tror du att du själv kan vara en förebild för romska ungdomar?

  –  På konferensen i Norrköping för några år sedan blev jag förvånad över hur många ungdomar som visste vem jag var. Vi hade aldrig träffats men de visste vem jag var. Men om jag är en förebild, det vet jag inte, avslutar Rosario och skrattar.

Jag tar mig friheten att gissa att han säkert är det och om han inte är det idag så kommer han att bli!

 

 

Text och foto : Ann Eriksson