Vi ska driva lite med de finska fördomarna

Vi ska driva lite med de finska fördomarnaMatilda

Matilda Mäkelä är en av projektledarna för ”Hän & Hen” som är de sverigefinska ungdomarnas eget demokratiprojekt som pågår just nu. Jamis.se har träffat henne för att prata lite om livet.

Matilda Mäkelä bor just nu i Piteå där hon går färdigt sin utbildning, men hon är uppvuxen i Stockholm. Som barn gick hon på Sverige-finska skolan och blev via skolan ofta engagerad i Sverige-finska projekt.

 

Var dina båda föräldrar från Finland?

– Ja, det är de, och när jag var yngre var jag ofta inblandad i olika finska projekt. Men sedan jag flyttat hemifrån blir det inte lika ofta.

Du har ju varit med idag på workshopen med serietecknandet. Vad tycker du om Mumintrollet?

matild 3– Jag har femton olika Muminmuggar och min favorit är muggen med Muminmamman och Fyren i bakgrunden. Den är så underbart melankolisk. Det finns också sådan glädje där och stämningar som skapar dubbla känslor. Musiken kommer och sedan gråter Mumintrollet.

Vad är det för utbildning du går?

– Jag går andra terminen i Upplevelseproduktion på Luleå Tekniska universitet, Campus Piteå. Utbildningen varar i tre år och som examen får man en fil.kand i projektledning. Universitetet är kopplat till Akustikum i Kulturhuset, som förövrigt har en helt unik orgel. Där finns det oerhört många spännande projekt man kan göra och bli delaktig i. Vi arbetade med dokumentärfilm och om vi vill göra teater kan vi låna deras ”black-box”, det är ett speciellt scenrum.

Du ska vara med på plats i Umeå när ”Hän & Hen”-projektet är där. Berätta vad ni ska göra?

– Ja, vi ska driva lite med de finska fördomarna. Umeå är ju Kulturhuvudstadsåret och de kan behöva lite finsk kultur. Men, hmmm, det har varit otroligt svårt att hitta en lokal för vårt projekt. Nu har vi fått en lokal, men där ska pågå annat också, så vi får endast låna den under kort tid. I Umeå kommer vi att kunna bjuda in till modern musik. Det börjar göra sig gällande att det kan vara kul att engagera sig. Hip-hopartisten Jesse Piisinen rappar på både svenska och finska och det kommer att visas Kaurismäki-filmer på stor duk. Dessutom finns det en bastu på hjul. I kulturhuvudstaden bjuds det på klubbkväll med finsk kultur. Och jag ska vara med där, ha kontakt med artister och sköta logistik och sådant, svarar Marita.

Var det så att kyrkan tidigare hade ett större engagemang med er ungdomar än vad som nu sker? Är det mer andra kulturprojekt nuförtiden om man jämför?

matilda 2– Ja, kanske är det precis så. Norrlandsgården har de ju sålt nu. Kyrkan spelade en stor roll tidigare, jag sjöng också i kör där och jag gjorde volontärarbete i kyrkan med ungdomar. Jag satte upp posters i Finska kyrkan i Gamla stan för några dagar sedan och det var första gången jag var där som vuxen. Det här projektet syftar ju till att skapa ett större nätverk med ungdomar.

Hur ser du på jämställdhet? Skulle du kalla dig för feminist?

– Män och kvinnor är definitivt värda lika mycket. Men, nej jag skulle inte kalla mig feminist, för det kan så lätt missuppfattas. Jag tror på feminismen, men tycker nog att vissa där försöker göra sig mer värda än andra. De vill vara mer än männen. Även om våra roller har sett olika ut i historien, så är vi värda lika mycket.

Kanske är det så att er generation tar framstegen och den feministiska utvecklingen för given? Ni verkar ha den synen på feminismen som männen hade på till exempel 70-talet.

– Ja, så är det nog. Vi kanske tar det för givet. Men utan den kampen hade vi inte haft allt detta idag.

Vad gör du när du inte arbetar?

– Jag reser gärna och så ofta jag kan. Jag firade jul i New York och sedan reste jag till ett bröllop i England nyligen. Jag gjorde ett gymnasieår där, då jag arbetade som volontär med ungdomar. Men att resa så mycket är lite mer än kassan tillåter. Nu blir det mest Sverige och projektet.

Text:Boel Schenlær 

Foto:Jamis.se